Svenskar var förr mest vana vid femkorts mörkpoker med ett byte. Eller kanske varianterna av mörkpoker med poängpoker eller Chicago. Dessa spel genomfördes med poängberäkning dels för kortens värde och för utspelet. Poängberäkningen har lika många variationer som antalet potatis i åkern, det vill säga ingen vet. I mörkpokern gäller det att skaffa bästa värdehanden medan i de andra spelen även kunna beräkna för utspelsvärde. Men i dagens mest populära spel Texas Hold em är det bara och endast värdet som gäller för korten, men som spelare kan man vinna även med sämsta korten om man sköter satsningen och kroppsspråket rätt. Mycket bygger på starthanden, de mörka korten som endast kan ses av spelaren själv. Floppen, de tre följande korten är öppna och dessutom gemensamma för alla spelare. Starthanden skall värderas på vad man tror kommer att följa i floppen och på vad motståndarna kan ha. Bästa starthand är två ess, otvivelaktigt. Man kan tycka att ess och kung i samma färg är en start på både stege, färg och royal straight flush, men chanserna att floppen ska gå in är små. Ändock är detta en kombination att spela på eftersom redan ett ess är gånget på en hand.
Två kungar är näst bästa starthand i Texas Hold em följt av damer. Men därefter anser många att ess och kung oavsett färg och dessa kommer före knektar. Därefter följer ess med dam, kung med dam och först därefter ess med knekt. Då kommer vi ner till nionde bäst rankade handen som är kung med knekt och tionde ess med en tia. Vi kan nöja oss med den sista som kan vara övre och lägsta kort i en stege eller i samma färg, ja då kan det faktiskt bli royal straight flush. Alla dessa händer kan vara med i spelet på olika nivåer. De bäst rankade att satsa och höja men de längre ner på skalan skall spelas med försiktighet. Sedan hänger allt även på var i spelet man befinner sig, slutspel mellan två spelare har andra preferenser än i början på ett bord med fler spelare och alla sitter med lika många marker.
Vad är då värre än två tvåor? Faktum är att detta inte alls är en dum hand, kan mycket väl syna en låg satsning till floppen. Men en enda tvåa i kombination med alla andra kort är pesten. I stort sett gäller detta även samma situation med treor och i viss mån även fyror. Först från två kort med det ena som femma kan man börja tala om en starthand med något värde alls. Men har man inget par och inget kort över nio kan det bli kärvt. Två kort av samma färg kan givetvis spelas försiktigt men då bör de även finnas inom räckhåll för stege.
I stort sett är starthandens möjligheter väldigt begränsad. Floppen utgör 60 % av korten och dessa kan man inte ens gissa. Man får helt enkelt spela på känsla och det är här skickligheten kommer till pass. Att dels kunna hålla koll på motspelarna, känna av läget och med erfarenhet veta när det är läge att gå in. Då spelar starthanden kanske inte så stor roll.